- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
248

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi huru viktigt det är, att vara på det klara härmed. Ty
kärleken vet sällan av sig själv, när det gäller denna dess
högsta yttring, att älska Guds Son. Här tarvas bevis,
enkla påtagliga. Vad är då att hålla Jesu ord, som är
kärlekens till honom bevis? Har jag det beviset?

Vid första tänkandet här bli vi nedslagna. Ty vi
tänka då på vår grova lekamliga och sinnliga människa.
Vi tänka på händer, huvud, tunga, fötter o. s. v. Och det
är nedslående. Ty vår yttre människa är så trög och går
helt andra vägar än Guds, om hon får rå sig själv. Likaså
är vår själs sinnen vända bort från Gud. Men aposteln
Paulus talar om, att han tjänar Gud i sin ande. Det hela
berör vår inre människa, vår ande, den del av vårt väsen,
som Gud i denna tiden frälsar, och den är här i övning
av Jesu ord. Vad vilja vi innerst? Vart pekar vårt
hjärtas kompassnål? Äro Jesu ord heliga allt igenom
för oss? Ja, då hålla vi dem omutligt och oprutligt. Och
att det går isär mellan vår inre och yttre människa,
bekänna vi som synd, vilken håller oss i ständig
förödmjukelse inför Gud och i beständig skuldkänsla, som
förhindrar oss till alla höga tankar om oss själva. Kroppen,
”den grova åsnan”, för att tala med Luther, orkar icke
med. Köttet är svagt. Och o, vad lidande det vållar den
andliga människan, denna köttets svaghet och
benägenhet, att alltid gå orätt väg. Men anden är villig. Och
den håller Jesu ideal okränkt högt. Jesu ord får sitt amen
i vår ande. Just så vilja vi. Det är vår verkliga lycka
och sällhet. Men vår värsta sorg, vårt dagliga bekymmer
är, att vi icke i yttre verk och gärning även komma ut
med att hålla det, som vi vilja. Men övningen är dock där.
Och här uppkommer vad vi bruka kalla försakelse av
världen för Kristi skull samt sköttets korsfästande,
striden mot sig själv.

Det blir då en verkligt stor del av evangeliet, att Her-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free