Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frälsningsplanema i Guds hjärta ännu livligare, varför
det ock i regeln är så, att efter de förfärligaste utbrotten
av ödeläggelse och syndens mass-självmord, som världen
ställer till med, komma de rikaste nådes- och
kärleksut-gjutelsema från Guds sida. Så att till och med en Paulus
föranletts att för undvikande av missförstånd framkasta
och besvara frågan: ”Böra vi då göra det onda för att
det goda må komma?”
Det är denna stora reglerande synpunkt Jesus tog
sikte på, då han sände de första lärjungarna ut till
världen, till allt skapat, med evangeliet. Samma synpunkt
var medeltidens predikaremunkars ledstjärna. De
omspände en vidare horisont, än den som tedde sig för det
begränsade yttre ögat. Så vinkade även allt, som rymmes
mellan öster och väster, våra missionspioniärer för litet
mer än hundra år sedan. Och de följde troget vinkarna.
Det var Jesu ord i vår text, som gjorde dessa vinkar
till fasta linjer. De följde dem och kommo icke på skam.
Att världen var i vissa avseenden som en kameliont, så
brokig och mångskiftande, förryckte icke deras
grunduppfattning av världen. Den var ändå värld, Guds värld,
älskad av Gud och därför älskad av dem. Tungomål,
hudfärg, klimat, yttre livsföring ledde ej deras blick bort
från det väsentliga. Och det väsentliga var: Här är Guds
värld. De urskilde klart bland människoruinerna och
skrotet ett högre värde än ”skrotvärdet”.
En hantverkare köpte en gång en gammal väggklocka
-på en auktion. Den vräktes in bland annat skrot i ett
skjul. Hans gosse plockade isär urverkets delar och så
fann han en namngravering på en metallskiva. Där stod:
”Kristoffer Polhem”. När fadern fick se den stämpeln,
förstod han strax det gamla otingets värde och förstod
■även, att hos museimyndigheter utfå det höga pris, som
’det berömda namnet gav åt instrumentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
