Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett drag i Jesu människonatur.
Herren Jesus är Guds Son. Men han är ock
Människo-nes son. Han beror av alla de villkor vi leva under och
delar i allt vår natur. Detta kommer till synes i hans
utväljande av tre förtrognare än de övriga förtrogne, vilka
han ur den rätt stora lärjungakretsen utvalt att vara
apostlar. Vid skilda, mera viktiga tillfällen tog Mästaren
dessa tre med sig. Så även vid detta tillfälle. Vidare
utvalde han bland dessa tre en enda, vilken själv kallade
sig den lärjunge som Jesus älskade och som vid
påska-lammsmåltiden låg nära invid Jesu bröst. Det var
Johannes, ”kärlekens apostel”.
Visst älskade Jesus alla sina lärjungar och vänner.
Men han helgade det så sant mänskliga behovet att
förtro sig särskilt åt några särskilda. Detta kan således icke
vara annat än gott och Gud välbehagligt. Dessa tre skulle
sedan skriva evangelier och epistlar, vilka skulle utgöra
Nya testamentet, och på så sätt utforma evangeliet och
giva världen det. Det var för deras i skrift preciserade
vittnesbörd av fostrande betydelse att så där mera intimt
lära känna Mästaren.
n.
Ett tillfälligt avslöjande av Jesu gudomshärlighet.
Det mänskliga och det gudomliga hos Jesus ligga så
nära varandra. Ja, de ha i honom ingått i olöslig
förening. Det var nu den himmelska hovdräkten Jesus
iklädde sig för en stund. Den är vit och skinande såsom solen.
Ja, Markus säger, att ingen valkare på jorden kan få fram
något så vitt. Det är oskuldens, renhetens och
fullkomlighetens färg. Vi mena något sådant, då vi i den så
kallade mogenhetsexamen sätta den ”vita mössan” på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
