Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, det är då gott att fariséerna äro så långt ifrån oss
i tiden och i rummet. Det är dess bättre långt till
Palestina —
Ja, men tänk om samma slags andlighet har sina
högborgar också i våra gudstjänsthus och finner en liten
trivsam boning även under våra livsformer. Ja, låtom oss
frukta mycket för oss själva. Stanna gärna, broder, en
god stund inför Frälsarens farisébild. Tänk om du skulle
upptäcka en viss likhet, icke i alla dragen, få vi väl hoppas,
men i vissa linjer. Det är ju förfärligt att i
frälsnings-angelägenheter förtrösta på sig själv. Men ännu
förskräckligare att giva åt sådant den heliga bönens dräkt.
Sådant kallas och är skrymteri. Men du vill väl ej höra
till skrymtamas föraktliga släkte?
II.
Vad bön är.
Det få vi lära av publikanens uppträdande i
helgedomen.
Bönens väsen eller rättare tecken är, sade vi, armod
och fattigdom. Endast den som är fattig själv och arm
beder om något. När nu Gud ställt det så, att bönen är
vårt livsvillkor, så förstå vi att vi äro rysligt fattiga.
Och då det är han, som känner alla tings grund och
väsen, även vårt väsen, som ställt det så, så förstå vi att
det måste vara sant.
Vi bero helt av Gud. Vår bön är, om den är sann och
verklig bön, endast en självuppgivelse och en vädjan om
hjälp, ja, en konkursförklaring. Men det är inte gott.
Är vår självförtröstan ljuv som honung, så är
självupp-givelsen verkligen bitter som malört. Därför blir ingen
en bedjare förrän alla självresurser äro slut. För
publi-kanen voro de slut. Käre läsare, äro de slut för dig? Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
