- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
350

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ack, dyra vänner, vilken hjälpare vi ha, inte bara
frälsare. — Ty när han lovar lärjungarna att han skall
sända dem en annan hjälpare, Joh. 14: 16, så förstå vi att
Herren Jesus är vår hjälpare också.

Detta gäller nu på alla områden. Han säger sitt:
”Upplåt dig!” och då blir det upplåtelse. Han möter dig,
kära vän, icke på andras mark men på din egen. Tala då
och använd då under hans välsignelse icke andras ord eller
andras medel. Tänk icke bunden av andras tankar, utan
tänk på ditt vis inför Jesus. Tala inifrån ditt hjärta, ej
sådant som förut passerat andras hjärtan. Och Herren
Jesus känner igen och förstår det. Han säger, då vi äro
sjuka, sitt upplåt dig! till blodkärl och luftrör och
mat-smältningskanaler i vår kropp, om vi troget och enfaldigt
använda det som ligger oss närmast och vi bäst förmå
fatta inför honom och tro på.

Så säger han även sitt ”Upplåt dig!” till ordet, när vi
enfaldigt gå till det med den rustning vi ha, det må nu
vara lärdom och stort förstånd eller enfald och barnslig
föreställning: ”När dina ord upplåtas, giva de liv”. Han
upplåter dem för alla som ärligt vilja ha dem upplåtna för
sig. Alla medel bli då goda. Ty trons folk vill ej veta av
något syndigt eller orätt. Då strömmar frälsningens
krafter ut ur dem till den bedjande nödställde syndaren.

Ja, så skall vår välsignade Jesus säga sitt: ”Upplåt
dig!” till alla de livsområden vi behöva få öppna för oss
här i världen. Vidare löser han anden ur den bindande
stofthyddan. Sedan säger han till graven: ”Upplåt dig!”
Och den skall giva lös det fångna stoftet. Sist står han
vid vår sida inför himmelens port med sitt ord: ”Upplåt
dig!” Och där blir öppet för oss. Och till himmelens
eviga härlighet, till det nya Jerusalems varma
modersfamn säger han allra sist: ”Upplåt dig!” Och vi äro för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free