- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
373

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ordet. Gud är livets Gud. Redan i det Gamla förbundets
tid trädde han fram och skänkte liv åt sitt Israel, som
likt ett på fältet utkastat nyfött barn låg ”sprattlande
i sitt blod”. ”Ja, jag sade till dig: Lev.” Hes. 16: 6.

I sin tid trädde den Starkare fram och gick rakt på
den starkes linjer. Ingen makt har någonsin förr brutit
dessa linjer. Döden har likt den i kraft överlägsna
elektriska strömmen gått lika hinderfritt över stora och
små motstånd. Den rycker de västerländska miljonhärama
ut ur fästningar av granit och järn lika lätt som änkans
ende son ur den mjuka modersfamnen. — Ingen Romas
Augustus har någonsin drömt om en hjälte som segrar
över döden eller en befälhavare som kommenderat: Halt!
över dess ohejdade triumftåg. Men här just i södra delen
av den måhända mest bloddränkta och dödsmärkta fläcken
av jordklotet, Jisreelsslätten, ”Megiddos” slätt, där stora
krig ofta förtätat sig, där möter den Starkare en dag den
”ytterste fienden”, och där äger nu en sammanstötning
rum, vilken påkallar allt levandes intresse.

Vi skola nu i vår text se vad resultat som kommer
ut av denna drabbning. Det är i huvudsak tre alldeles
nya och enastående ting, vilka var för sig varsla om en
salig revolution av frälsning.

I.

Sorgen får verklig tröst.

En sådan tröst, som stoppar till tårekälloma och icke
bara söker avleda dess utflöden, såsom all mänsklig tröst
eljest gör.

Herren Jesus sade: ”Gråt icke!” Men därmed var
intet märkligt hänt, ty så säga vi alla, usla tröstare,
varandra, när vi söka att trösta. Men icke stoppar det till
några sorgekällor.

Här sker det något reelt. Den gången var det kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free