- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
394

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lösa tegelplattor. Så var det här. Och nu äntrade de
fyra vännerna upp på taket med sin börda. Där revo de
undan tegelbeläggningen, enligt Lukas berättelse, och
släppte så ned mannen framför Mästaren. Genast
avbryter han sitt tal och vänder sig till den sjuke, när han såg
deras tro, som buro honom.

Vi betonade nyss att Jesus ville se tro för att kunna
haka i sin hjälp. Och det är ju värt all vår
uppmärksamhet, att han ser till andras tro för den som bäres fram
för honom.

Här är ett viktigt och stort tillfälle för oss alla, om
vi älska våra medmänniskor. Vi kunna med vår tro
förmedla frälsning och hjälp åt dem. Och om vi se litet
djupare in i denna sak, så blir det ju alldeles riktigt.
Ty de sjuka, de syndatyngda, de behövande ha ju därmed,
att de överlåtit sig åt troende vänner, uppgivit allt
motstånd mot Jesus. Och Jesus har ju detta att räkna med,
då han ser stackarn där vid sina fötter. Från otrons
uppgivande är icke långt till tro. Och i Jesu närhet har
den lätt för att spira upp.

Alltså, låt oss taga denna lärdom och behålla den
från denna berättelse, att det går an att tro för andra
och bära dem fram till Jesus. Och du som är så illa
däran, att du själv ingenting orkar, icke ens att tro,
lycklig du, om du har troende vänner.

n.

Mästaren tränger genast in till det ondas orsak med sin

hjälp.

Herren Jesus avbröt genast sitt tal, sade vi, och vände
sig till den sjuke med de stora orden: ”Var vid gott mod,
min son; dina synder förlåtas dig”.

Det var något oerhört. Är det icke som klang av
himmelska klockor? Tänk endast på ordet: ”Min son”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free