Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänkta. Det är en förunderlig vishet och ett gående ned
i vårt själsdjup, som Mästaren här lägger i dagen. Men
sådant är nödvändigt. Våra andliga skavanker och vår
syndiga natur måste klarläggas och dragas fram, innan
de kunna botas. Men då botas de med hel förlåtelse.
Och om de icke avhjälpas, om icke syndakännedomen
och självkännedomen bli grundliga, förfelar Herrens
frälsande nåd sitt ändamål.
O, hur viktigt att vi lära oss att vi äro små; och hur
står det icke om livet för oss att vi kunna älska och
förlåta.
Liknelsens fortsättning visar det med den
förskräckligaste klarhet. Fängelse användes ej bland judarna i
dylika fall. Men den obarmhärtige hade sett att romarna,
hedningarna, belade med bojor och fängelse den som ej
kunde betala sina skulder. Och så låter Mästaren i sin
grundlighet åt alla håll även det hårda sinnelaget löpa
linan ut. Fordringsägaren av sextio kronor, som själv
fått fyrtio miljoner efterskänkta, låter straffets värsta
form, den hedniska, drabba sin stackars medtjänare för
denna bagatell.
Sådant är människohjärtat, ditt och mitt hjärta. Må
vi inte glömma, det. När Mästaren, som känner oss
fullkomligt, sagt så, ja, så är det så.
IV.
När förlåtelsen återtages.
Äro icke dessa ord som en domsklocka? Återtagen
förlåtelse.
Medtjänama upprördes av vad som förekommit. De
gingo in till konungen med rapport. Och han var
rättvis så väl som god. Förebrående, av rättskänsla mättade
ord, talade konungen till den ovärdige: ”Du onde tjänare
––––-”. Och nu får den flammande vreden rum, vreden
Liv och längtan. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
