- Project Runeberg -  Liv och Ljus - betraktelser /
105

(1932) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 SÖND. E. TRETTONDEDAGEN.

/( Det är en v&lnad — det är jag.

Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i
bå-ten och före honom fa/ra över till andra stranden, medan
han tillsåg, att folket skildes åt. Och sedan detta hade
skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja.
När det så hade blivit afton, va/r han där ensam. Båten
var då redan många stadier från land och hårt ansatt av
vågorna, ty vinden låg emot. Men under fjärde
nattvakten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. När då
lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade
och sade: "Det är en vålnad", och ropade av förskräckelse.
Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: "Varen vid
gott mod; det är jag, varen icke förskräcktaDå svarade
Petrus honom och sade: "Herre, är det du, så bjud mig att
komma till dig på vattnet". Han sade: "Kom”. Då steg
Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till
Jesus. Men när han såg, huru stark vinden var, blev han
förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och
sade: "Herre, hjälp mig". Och strax räckte Jesus ut
handen och fattade i honom och sade till honom: ’’Du
klentrogne, varför tvivlade du?" När de sedan hade kommit upp
i båten lade sig vinden. Men de som voro i båten föllo ned
för honom och sade: ”FörvjsåoJMc du Guds Son".

14: 22—33.

Den rubrik vi valt över denna betraktelse vill
draga vår uppmärksamhet till ett säreget
förhållande i vårt kristna erfarenhetsliv.

Det är ju så, att vi oftast i vår primitiva
fromhet anklaga oss själva eller andra, dock mest oss
själva, för oförstånd, olydnad mot Gud, bristande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livolj/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free