Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OrmäkloJchet och dmoenfald.
”Be, jag sänder eder." Med de orden gå lammen
mitt in i ulvahopen. Icke för att strida med
ulvarna, säger så träffande Spurgeon, utan för att
förvandla dm. Men härtill fordras klokhet. För
att rätt svinga de kristnas vapen, som är
vapenlöshet, fordras verkligen en klokhet som endast
Gud giver. Det berättas från den helige
munk-fadem Antonius dödsbädd, att eremiterna hade
konferens för att behandla frågan vilken av alla de
kristliga dygder som fordrades för fullkomlighet.
En förordade kyskhet, en annan ödmjukhet, en
tredje rättvisa o. s. v. Sist talade Antonius. Han
sade: ”1 haven alla talat väl, men ingen har
likväl sagt rätt Den för fullkomlighet
nödvändigaste dygden är klokhet, ty människors
dygdi-gaste handlingar, om de icke ledas av klokhet,
äro varken Gud behagliga eller nyttiga för oss
själva eller andra.”
Klokheten kan ofta bjuda ett resolut och till
synes hårt ingripande och, i god mening, på
omvägar. Men duvoenfalden, som talar om mildhet,
öppenhet, fridsamhet, har den största betydelsen.
Det är icke så mycket för oss fråga dm att
undvika att lida ont som det att icke göra ont ”Vi
äro kallade att vara martyrer men icke dårar. Vi
skola ha hjärtats enfald men få icke handla i
enfald.” Och det må synas hur som helst, saliga
äro vi om vi i helig förtröstan på vår Herre Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
