Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Mästaren kom till räddning, kom just
omedelbart från förklaringsberget. Han grep genast
in: ”Varom disputeren I med dem?” Genast
svarade gossens fader och utvecklade läget för
Herren Jesus. Det vemodsfulla förebrående i Jesu
svar är mycket tänkvärt. Han hade haft
lärjungarna under sin ledning så länge och inplantat tron
hos dem. Själv var han trons hövding och hade
höjt trons fana så länge i landet. Och likaväl
triumferade otron. Ett missräkningens ”huru
länge”? undslipper honom.
Även lärjungarna få den förödmjukelsen att
inräknas med i detta ”otrogna släkte”. Tron är den
pärla Frälsaren söker. Det är den klenod som
han skall se till, när han kommer igen. Månne
han skall finna tro på jorden då? frågar han
suckande. Gossens fader hade verkligen en smula
tro. Detta gjorde att han förde sin son till
lärjungarna. När han relaterat förloppet för Jesus,
slutar han sitt tal med orden: ”Men om du förmår
något, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. —
Här var trons klippa. Här bröt sig otrons
vågsvall, som dränkt och sköljt bort allt mod, all
räddning i den olyckliga kretsen av förvetna
åskådare, förödmjukade lärjungar, den klagande
fa-dem och hans besatte gosse.
”Om jag förmår, säger du. Allt förmår den
som tror.” Halleluja! Jesus är rustad. Han tror
och förmår. I Jesu närhet rasar den onde anden
värst. Han tar ett förtvivlans avskedsgrepp om
den sjuke stackaren vid Jesu stränga befallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
