Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han begynner sitt avskedstal. Kärlek och
smärta dallra om varandra i vart ord. Men den
högsta glädje och det djupaste allvar bära uppe
det. Aldrig har något liknande hörts på vår jord.
Vid alla avsked av djupare betydelse, såsom när
en moder eller fader invid dödsflodens rand tar
avsked av de sina, talas endast det allra
viktigaste, det som ligger överst i hjärtat. Och vart ord
bränner sig fast i minnet. Vid alla sådana avsked
rör det sig om enskilda angelägenheter, oftast av
jordisk art. Men här äro dörrarna till evigheten
vitt uppslagna, och med blicken in i det eviga
hemmet ordnar Herren Jesus i sin gränslösa
kärlek för lärjungarnas kamp för det hemmet och
för vandringen dit, samt låter dem, så gott deras
skumma ögon förmå, blicka ditin.
Då resa sig trenne tankekomplex som
himmelska granitpelare för hans syn till vilka historiens
gång och avslutning samt det kommande
gudsriket med lärjungarna och församlingen som
medel olösligt anslutas och stagas fast. Dessa
tankar äro förhärligande, kärlek och efterföljelse.
Alla tre dessa tankar hänföra sig till
människan. De utgöra själva extraktet, så att säga,
av Guds kärlek till sina fallna barn. De äro själva
spetsen av försoningens, frälsningens idé. De
visa hän på det stora verket i Kristus. De.
åskådliggöra den andre Adams botande^aaz^en förste
Adams fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
