Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herodes i synd. Här äro vi alla i en belägenhet,
som innehar de värsta faror. Och vi höra se
saken som den är samt av hjärtat söka det skydd
och den hjälp, som allenast står oss till buds, det
att fly in under Frälsarens vingar, att överlåta oss
helt åt honom, som förmår bevara oss från fall,
samt bedja honom taga vård om vårt liv och stå
vakt vid dess portar.
n.
Synden kräver ofelbart ut sitt.
Om Herodes tänkt att den söta synden, till en
början så lekande och tjänstvillig, skulle bli så
sur och så tyrannisk, hade han nog lytt samvetet,
väl strängt men alltid sunt och lyckof örande. Det
var så lätt att säga a i syndens tjänst, ja,
romantiskt och hänförande. Men sen måste han säga b
o. s. v. Herodes erbjöd sig själv åt synden,
troligen. Och Johannes, ja, det var väl inte så illa
ment med hans fängslande. Han var ej svår att
binda och sätta i fängsligt förvar. Hans
besvärande stämma var lätt att tysta, om ej för annat så
för att hävda den kungliga rätten att ej bli
emot-sagd och bestraffad av en undersåte. Konungens
person är ju helig och okränkbar — ja, visst. Men
det fanns ock något annat, som stod över
personen, och det var samvetet. Johannes var nu tyst,
bunden. Men konungens samvete bullrade och
gjorde väsen. Det stod över konungen. Jesu
lärjungars kraftgärningar oroade samvetet hos ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
