- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
36

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Samvetet.

kanske det var kolmörkt, när du föll, så att du icke
kunde se, att du gjort dig illa. Men du visste ändå så
väl, att du skadat dig. Du kände ju, hur det sved.
brände som eld kanske, på det skadade stället.

När vi i andlig måtto fallit omkull och skadat oss,
då händer det ofta, att vi själva se och märka, att det
gått oss illa. Vårt förstånd säger oss, att det, vi gjort,
var orätt. Men Gud har också givit oss något där inne
i hjärtat, som tvärt, omedelbart sticker till, när vi gjort
något orätt. Denna inre känsla är samvetet.

Du minns, hur det var den där gången, när du sade
ett riktigt styggt ord till din kamrat — vad det sved
efteråt i hjärtat! Det var, som om du ställts inför en
domstol. Det var alldeles, som om någon stått bredvid
dig och anklagat dig och sagt: »Du har gjort orätt, du
har varit elak, du har bedrövat Gud och hans änglar.»
Du sökte urskulda dig: »Jag menade inte så illa.» Men
anklagaren svarade: »Du såg på kamraten, att det elaka
ordet träffade. Det var som en pil, som sårade. Gå nu
strax, och bed honom förlåta dig!» Det gick icke lätt,
det kostade på; men, hur det var, du gick ändå åstad
och räckte kamraten handen och bad om förlåtelse. Vad
det efteråt kändes gott där inne! Det var, som om en
tung börda hade tagits bort. Det var, som om solen
hade lyst fram igen. Du hörde en röst där inne, som
sade: »Nu gjorde du rätt. Nu kan Gud åter se på dig
med välbehag.»

Gud vare tack, som har givit oss den där väktaren i
vårt inre, som ger akt på vad vi tänka och tala och göra!
Gud vare tack, att den där rösten anklagar och dömer
oss, när vi göra det orätta eller tänka göra det orätta,
och så hjälper oss att akta oss för synden! Gud vare
tack, att den där rösten gillar och berömmer det goda,
som vi göra eller vilja göra, och så uppmuntrar oss att
göra det goda!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free