Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds namns missbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 Guds namns missbruk.
Hur farligt det är att missbruka Guds namn, det
förstå vi därav, att Herren vid detta bud gjort ett
tillägg: »Ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad,
som missbrukar hans namn.» Det kan väl se ut, som
om den synden bleve ostraffad, men det är dock icke
så. Tänk på Judas, han, som började sin vandring så
väl och lyktade så illa — började som en Jesu lärjunge
och slutade som en självmördare! Tänk på hur det
heter om honom: »Satan for in i honom.» Det var
domen. Sådant kan ske även i dag. Där inne i hjärtat
lägrar sig mörkret tungt över den människa, som
tanklöst, skrymtaktigt eller smädligt begagnar Guds namn
eller trots samvetets varningar åkallar djävulens namn.
Hjärtat blir hårt och oemottagligt för Gud, man blir
oförmögen att rätt bruka Guds namn. Och en gång
kommer den stora dagen, då vi skola stå till ansvar
inför Guds domstol ej blott för våra gärningar, utan
också för våra ord. Jesus har sagt: »För vart
fåfäng-ligt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap
på domens dag.» Om han är så noga med de tomma
och fåfängliga orden, huru sträng skall då icke hans
dom bliva över de onda och elaka orden, smädelserna
och förbannelserna! Därifrån Gud Fader och Son och
den helige Ande oss nådigt bevare!
Illa gick det för Judas, skrymtaren. De andra
lärjungarna voro, trots sina brister, uppriktiga inför
Gud och Mästaren. I Jesu skola lärde de allt mera
använda Guds namn på ett rätt sätt. Av Jesus fingo
de lära att rätt bedja, rätt tacka, rätt bekänna Guds
namn. Så fingo de kraft och välsignelse för egen del
— det blev allt mera ljus där inne i hjärtat; så blevo
de ock till välsignelse för andra. Av egen erfarenhet
kunde Petrus mana de kristna: »Vedergällen icke ont
med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom
välsignen! Därtill ären I ju ock kallade, att I skolen
få välsignelse till arvedel.» Och likasom deras liv var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
