Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagens rätta bruk - Vår nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Vår nästa.
Ty vill jag till målet så vandra min stig,
Att synden ej skiljer mitt hjärta från dig;
Mitt salighetsverk så förena jag skall
Med trohet och flit i mitt jordiska kall.
Till detta beslut, att ej glömma ditt bud,
Välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud!
När åter jag börjar min veckas besvär,
Ett steg jag då närmare himmelen är.
./. O. Wallin.
Vår nästa.
Mer än en gång träffade Herren Kristus samman med
människor, som nog visste det rätta, men ändock icke
gjorde det. En dag kom till honom en »lagklok», en
som särdeles grundligt hade studerat Moses lag och de
äldstes förklaringar däröver. Han hade så väl reda på
lagens huvudinnehåll: att man skall älska Gud över
allting och sin nästa såsom sig själv. Men när Jesus
sade till honom: »Gör det, så får du leva!» då sökte
han slingra sig undan med frågan: »Vilken är då min
nästa?» Fast mannen icke var fullt uppriktig, sökte
Jesus dock undervisa honom om sanningen. Och så
berättade han liknelsen om den stackars mannen, som
råkade ut för rövare. Vi minnas, hur prästen och
leviten — dessa, som skulle gälla såsom särskilt fromma
— voro hjärtlösa nog att låta mannen ligga där naken,
utblottad, halvdöd. Men samariten, halvhedningen, han
var annorlunda sinnad: han vårdade sig om den
olycklige, han underkastade sig mycket besvär och många
kostnader för hans skull.
När prästen kom till stället, där mannen låg, då
voro båda i det ögonblicket ställda varandra riktigt
nära: vardera var den andres »nästa» eller närmaste.
Den olycklige behövde hjälp av prästen, och prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
