Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Vår nästa.
Han tänkte alldeles icke på att det var en fiende, en
medlem av det liatade och avskydda judafolket. Han
lönade icke ont med ont. Han förbarmade sig över
mannen och hjälpte honom. Det var ädelt gjort.
Men ingen har gått så långt i sin kärlek som Herren
Jesus själv. Han gav sitt liv för dem, som hatade
honom. Se honom, då han låter fästa sig vid korset!
Hans blick är fylld av det innerligaste förbarmande
med bödlarna. Hör, han beder: »Fader, förlåt dem!
De veta icke, vad de göra.» Och därmed, att han själv
så beder, säger han också till oss: »Gå även du, och gör
sammalunda!»
Om en samarit kunde förbarma sig över en fiende
till sitt folk, hur mycket mer en Jesu lärjunge! Den,
som vill vara ett Guds barn, måste likna sin Fader i
himmelen, han, som är god även mot de otacksamma
och onda. Att älska sina vänner det är ingen konst.
Men en kristen, som fått del av Guds natur, han måste
kunna det, som en hedning icke kan: älska dem, som
gjort icke blott hans folk, utan honom personligen illa.
Det går icke av sig självt, icke utan allvarlig kamp.
Men det går genom Guds kraft. Jesus fordrar det av
sina lärjungar: »Älsken edra ovänner, och bedjen för
dem, som förfölja eder, och våren så eder himmelske
Faders barn!»
Förlän, att jag av hjärtans grund
Må prov åt nästan giva
Av kristlig kärlek varje stund
Och i din frid så bliva!
Giv nåd, att, Himlafadern lik,
Jag älskar ock ovänner
Och så bekänner
Den Gud, som kärleksrik
Sin sol för alla tänder! (Sv. ps. 208:3.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
