Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överhetens plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 överhetens plikt.
land och sköta vårt jordiska kall. Men om någon
miss-dådare har gjort oss illa, då är det överhetens plikt att
straffa honom, på det att andra icke må lockas att göra
som han. Och just detta straff, till och med om det är
livets förlust, kan genom Guds nåd bli till välsignelse,
såsom det skedde med den botfärdige rövaren. Men då
är det också överhetens plikt att tillse, att dessa
miss-dådare bli undervisade om Gud, hans helighet och hans
barmhärtighet, och att de få erfara icke blott stränghet,
utan också kristlig kärlek. Ty dessa två böra alltid
vara förenade.
Men likasom det finns missdådare, som vilja skada
vårt liv, de enskilda medborgarnas liv, så kan det också
finnas missdådare, som vilja skada hela vårt folks liv.
Ibland griper en sådan yrsel ett folk, att det utan
rimliga skäl överfaller ett grannfolk för att slå det till
marken. Är det förskräckligt att göra så med en enskild
människa, så är det ännu mycket värre att göra så med
ett helt folk. Allt vad anfalls- och erövringskrig heter
är en svår synd. Och allra värst är det, om den
anfallande är listig nog att ställa till så, att det ser ut, som
om han vore den anfallne. I många fall kan endast
Gud, den allvetande domaren, avgöra, vem som har den
egentliga skulden till ett krig; ofta är det icke ett folks
fel, att två folk kriga; ännu mindre ligger skulden i
allmänhet blott hos någon eller några enskilda. Så
långt, möjligt är, tillkommer det överheten att skydda
oss mot sådant överfall från ett annat folks sida. Men
likasom överheten icke själv kan vara överallt i landet
för att skydda undersåtarna mot överfall av onda
människor, utan måste ha ordningens väktare till hjälp,
så måste den också ha sådana hjälpare för att skydda
folket mot yttre fiender: det är officerare och soldater.
Vi böra vara mycket tacksamma också för dem och
bevisa dem all aktning. Men naturligtvis måste
överheten noga se till, att de icke få gripa in annat än när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
