Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillit och förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 Tillit och förtroende.
Visserligen kunde split och tvedräkt någon gång uppstå
även i lärjungakretsen, men det var dock blott
undantag. I allmänhet var lärjungarnas samliv sådant, att
därpå kunde tillämpas Psaltarens ord: »Se, huru gott
och ljuvligt det är, att bröder bo endrägtigt
tillsammans!»
En sådan endräkt rådde också inom den första
kristna församlingen i Jerusalem. Det heter därom:
»I hela skaran av dem, som trodde, var ett hjärta och
en själ. Ingen enda kallade något av det, han ägde,
för sitt, utan de hade allting gemensamt.» Därför
åtnjöto de ock ynnest hos allt folket. De hade gott namn
och rykte om sig bland alla. Följden blev också, att
allt flera slöto sig till dem, dag för dag.
Se, huru gott och ljuvligt är,
Att bröder kunna sämjas,
Att en den andre haver kär
Och allas välgång främjas!
Som hälsokraft av balsam går,
Likså ett folk av endräkt får
Sin rätta kraft och hälsa. (Sv. ps. 307:1.)
Sådant skulle förhållandet vara mellan oss
människor. Vi skulle kunna lita på varandra och förtro oss
åt varandra. Vi borde alltid tala väl om varandra. Ja,
så skulle det vara. Men det är långt ifrån alltid så.
Därför behöva vi så väl lyssna till Guds bud: »Du skall
icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.»
Ty hjälp oss, Herre, att vi må
Bland gåvor mångahanda,
Som av din rika nåd vi få,
Dock livas av en Anda,
Som, kärleksfull och ljuv och blid,
Kan våra hjärtan rena
Och i rättfärdighet och frid
Med Kristus oss förena! (Sv. ps. 274:6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
