Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagens nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
Lagens nytta.
Lagens nytta.
Lagens bud voro för Martin Luther välkända allt
ifrån hans barndom. Och han hade från tidiga år
redligt bemödat sig om att lyda dessa bud. Men under
allt hade han känt det på samma sätt som den där rike
unge mannen i evangeliet, ban, som föll på knä för
Jesus och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra
för att få evigt liv till arvedel?» Luther kände, att
något fattades honom. Men vad, kunde han icke säga.
Hans samvete sade honom, att det icke stod till, som
det borde, i hans själ. Aldrig kände han sig belåten
med sig själv. Aldrig kunde han säga med den stolte
fariséen: »Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom
andra människor.»
Så kom han i kloster och avlade sitt munklöfte. Det
var ett stort offer. Varför bragte han det offret? Han
säger själv: »Jag avgav detta löfte för min själs
frälsnings skull. Allenast av den orsaken trädde jag in i
det andliga ståndet, att jag där skulle kunna tjäna Gud
och i evighet behaga honom.» Men hur gick det? Han
fann icke frid på den vägen. Han hörde samvetet säga:
»Du skall vara ren och helig, men se, vilka syndiga
tankar och begär finnas icke i din själ, vilka syndiga
ord och gärningar utgå icke från dig!» Han lärde
känna sitt syndafördärv. Till sist blev hans ångest
obeskrivligt stor. »O min skuld, min skuld, min stora
skuld!» ljöd det dag och natt i hans själ. Han förstod
psalmistens ord: »Gå icke till doms med din tjänare,
ty inför dig är ingen levande rättfärdig!» Han suckade
och bad med publikanen: »Gud, miskunda dig över mig,
syndare!»
Men när nöden var som störst, var hjälpen närmast.
Det var hans förman, doktor Johan Staupitz, som fick
bringa honom hjälp. »En finnes, som kan hjälpa dig»,
sade han till den plågade munken. »Han kan göra, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
