Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds allmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds allmakt.
145
alla levande varelser på jorden. Solen är såsoin en herre,
som råder icke blott över ett och annat rike, utan över
hela jorden. »Vid himmelens ändar är det, den går
upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och
intet är skylt för dess hetta», sjunger sångaren i gamla
testamentet. (Ps. 19.)
Många hednafolk ha fått ett så mäktigt intryck av
solens majestät, att de dyrkat den såsom en gud. Vi
veta bättre. Så härlig än solen är, så är den dock bara
en svag återglans av ett högre Majestät. Den är en
bild av Honom, som aposteln Johannes talar om, då
han säger: »Gud är ett ljus, och intet mörker finnes i
lionom.» (1 Joh. 1.) Ja, han är den, som verkligen
råder över allt; av honom, solen i tillvarons värld, den
allsmäktige Guden, äro vi alla beroende; av honom
hava vi fått vårt liv och allt, vad vi hava till kropp
och själ.
»Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar
hans händers verk. Den ena dagen talar därom till den
andra, den ena natten kungör det för den andra.» Ja,
även under natten kunna vi i naturen skåda en flik
av den Allsvåldiges härlighet. Se upp mot himlavalvet
en klar vinternatt! Vad ser du? Det mörkblå fältet
översållat av stjärnor, likt en väldig äng i sommartid
betäckt av guldgula blommor. Och varje stjärna är en
hel värld för sig, många av dem mycket, mycket större
än jorden. Och där sväva de i den omätliga rymden,
och där röra de sig i sina banor, och där sjunga
de Guds, den Allsmäktiges , lov. Ja, »stjärnorna äro
diamanter, som Du, o Gud, tog ur din konungakrona och
lät från din tron falla ned i världsrymden, på det
människan måtte få en aning om din rikedom och ditt
majestät». När profeten i gamla förbundets dagar
tänkte på detta, ropade han:
»Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har
skapat allt detta? Det har Han, som för fram
här-10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
