- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
147

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds allmakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guds allmakt.

147

Men detta, att Herren, vår Gud, är oss så nära, alltid
nära, det är en mycket viktig och mycket allvarsam sak.
Det innebär, att vi aldrig kunna gömma oss för honom.
Han ser och vet och förstår allt. Alltid äro vi inför
honom. Vår lycka är, om vi också alltid av fri vilja
vandra inför honom, såsom ett gott barn inför sin gode
faders blick. Det ville sångaren, som sjöng:

"Herre, du utrannsakar mig och känner mig.

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;

du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Evad jag går eller ligger, utforskar du det,

och med alla mina vägar är du förtrogen. —

Vtrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta!

Pröva mig, och känn mina tankar,

och se till, om jag är stadd på en olycksväg,

och led mig på den eviga vägen!" (Ps. 139.)

Så bekände och så bad den fromme i gamla
testamentet. Samma bekännelse och samma bön bär en sann
kristen i våra dagar fram inför Herren. Och det med
rätta. Ty Gud förändras icke. Han är alltid densamme.
Såsom han då utrannsakade allt, så gör han ock nu.
Såsom han straffade synden i gamla förbundets tid, så
straffar han den allt fort. Men han är ock nådigt nära
de sina den dag i dag är, likaväl som i de gångna
tidevarven. Han har själv sagt genom profeten: »Ända till
eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I värden
gråa, skall jag alltjämt bära eder.»

Du, Herre, ser och känner mig,

Mitt hjärta du rannsakar.

Min vilobädd, min vandringsstig

Du allt omkring bevakar.

Vad steg jag går, vad råd jag hör,

Vad föresats jag väljer,

Det ord, som på min tunga dör,

Den suck, jag hemligt sväljer,

Du vet och ser och täljer. (Sv. ps. 11:1.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free