- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
172

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus har förlossat mig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

172

Jesus Kristus har förlossat mig. 172

renhet. O, vilket avstånd mellan honom och henne!
Han är upphöjd över synden, hon är bunden i synden.
Han känner och älskar Gud, hon är främmande för
Gud. När han talar, talar han om Gud såsom sin Fader.
Oc-h ändå, fast han är så ren, kännes hans höghet icke
tryckande. Gudomligt förbarmande lyser ur hans blick
och hela hans väsen. Han talar om Guds vilja och råd
om vår frälsning. »Så älskade Gud världen, att han
utgav sin enfödde Son, på det att var och en, som
tror på honom, skall icke förgås, utan hava evigt liv.»
»Människosonen har kommit för att uppsöka oeh frälsa
det, som var förlorat.»

En stråle av hopp lyser in i kvinnans själ. »Han
har kommit för att frälsa det förlorade!» tänker hon.
»Ja, i sanning, förlorad är jag, förlorad för Gud och
människor. Men tänk, om jag också kunde komma till
rätta och bli lycklig och god!»

Dock, det mörknar igen i hennes inre. Alla hennes
synder, de många, grova synderna, brotten mot Guds
bud och mänsklig lag — de träda fram som vittnen
mot henne. Hon kan ju icke göra det gjorda ogjort!
Hon kan icke utplåna en enda av dessa synder, som
fläckat hennes hjärta och liv. Det finns kanske ingen,
som förmår draga henne upp ur syndens dy.

Och ändå, det gamla syndalivet har förlorat sin
tjusning. Hon kan icke fortsätta därmed. Mästarens
heliga, nådefulla blick följer henne, tycker hon, var hon
går, och manar henne att söka Gud. Och ju mer hon
tänker på hans förbarmande kärlek, och ju mer hon
lyssnar till hans ord om Fadern i himmelen, hur han
söker det förlorade och icke kastar ut den, som kommer
till honom, dess mer börjar det ljusna igen. Hon
känner, att hennes ställning är dock icke förtvivlad.

En enda sak äger hon, som har något större värde.
Det är en alabasterflaska med välluktande smörjelse.
Snart är hennes beslut fattat. Hon har hört, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free