Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus har förvärvat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesus Kristus har förvärvat mig. ^79
I gamla testamentet framburos många slags offer.
Det betydelsefullaste var det, som översteprästen bar
fram på den stora -försoningsdagen. (3 Mos. 16.) Detta
offer utgjordes dels av en syndofferstjur, som
översteprästen offrade till försoning för sig och sitt hus, dels
av en syndoffersboek till försoning av folkets synder.
Jesus Kristus har såsom vår fullkomlige Överstepräst
framburit ett offer, som gäller i evighet: sig själv. »Ty
Kristus har icke gått in i det allraheligaste, som är
gjort med händer, utan han har gått in i själva
himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss
till godo.» (Hebr. 9:24.)
Innan översteprästen slaktade folkets syndoffersboek,
lade han i folkets ställe sina händer på offerdjuret för
att likasom överflytta folkets synder på detta. Sedan
gick översteprästen in i det allraheligaste och stänkte
av offerdjurets blod sju gånger inför nådastolen. Därpå
tog han ännu en syndoffersboek, lade båda sina händer
på hans huvud och »bekände över honom Israels barns
alla missgärningar och alla deras överträdelser»; sedan
släppte han den bocken ut i öknen. Vad översteprästen
gjorde, det gjorde han således icke såsom enskild person,
utan såsom medlare och ställföreträdare för hela folket.
På samma sätt, när Herren Kristus offrade sig själv,
då stod han där såsom medlare och ställföreträdare för
bela människosläktet. Han var Guds rena Lamm, som
bar världens synd. Det heter på ett ställe i gamla
testamentet: »Herren skådar ned från himmelen på
människors barn för att se, om det finnes någon förståndig,
någon, som söker Gud. Nej, alla äro de avfälliga,
allesammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör det
gott är, där finnes icke en enda.» (Ps. 14.) Men nu,
när Herren Gud i himmelen blickade ned på jorden, nu
såg han där en, en enda, som var sådan, som en
människa borde vara: fullkomligt lydig, fullkomligt helig,
fullkomligt god och kärleksfull. Så var bandet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
