Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds rikes fulländning - Jesus Kristus i sitt frälsarekall, i sin förnedring och sin upphöjelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesus Kristus i sin förnedring och sin upphöjelse. 193
Ja, därpå jag ej tvivla skall,
Ty du har satan bragt på fall
Och avtvått synder mina.
Du själv min medlare då var,
När du din dom anställer,
Att, vad mot Gud jag brutit har,
Mig ej för evigt fäller!
Ack, låt mig i en salig stund
Det ordet höra av din mun,
Som till min frälsning gäller! (Sv. ps. 498:5,6.)
Jesus Kristus i sitt frälsarekall, i sin
förnedring- och sin upphöjelse.
Den sista dag, den största dag, han kommer efter
Guds behag — domens dag för oss alla. Men låt oss
icke glömma, vern det är, som på den dagen skall döma
människors barn. Det är Han, som bär namnet Jesus,
Frälsaren. Han är både Frälsaren och Domaren.
Det finns människor, som få genomgå djup
förnedring och sedan komma till stor höghet. En sådan var
Josef. Men ingen har varit så förnedrad som Jesus,
och ingen har blivit så uppböjd som ban.
Se på barnet Jesus i Betlehems krubba! När Luther
stannar inför den krubban, utbrister han:
"Mitt hjärta, se, ho lades där
I krubban ned? Märk, ho det är!
Det Jesus är, sann Gud och man.
Ej större under tänkas kan.
Om världen ännu större var,
Av guld och pärlor prydd och klar,
Så vore den dock alltför klen
Att vara dig en säng allen’.
Dock vilar du, i iringhet klädd,
På fattigdomens hårda bädd.
Det är den kungaprakt, du för.
Allt oss till godo du det gör." (Sv. ps. 63: 7,10, 11.)
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
