Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFS LINJER
är gripen, blir för andra gripande. Sålunda ger sig
svaret på frågan
Comment fais-lu les grands amours
Petite ligne de la touche?
De själfulla människorna — särskildt kvinnorna
— hafva hittills endast älskat endels. Men när
sinnligheten — i samband med släktuppgiften — återfår sin
antika värdighet, då skall makten att erotiskt hänrycka
icke endast vara den i sin kärlek omänskligas
företräde. De visa jungfrurnas dödssynd mot kärleken
är att de försmått att af de fåvitska lära sig
tjusningens hemlighet; att de intet velat veta om de tusen
ting, som binda en mans sinnen eller gripa hans själ;
att de ansett makten att behaga liktydig med viljan
att bedraga. När alla kvinnor, som kunna älska,
äfven förmå göra godheten bedårande, själfullheten
berusande, då skall Imogen besegra Kleopatra, Tora
Parsberg »Undinen»!
Ännu äro de behagfulla ej alltid goda, de goda
ej alltid behagfulla och de flesta — hvarken goda
eller behagfulla! Under denna öfvergångsbildning
mellan en gammal och en ny kvinnlighet är det
naturligt att hon blir starkast, som inom sig enar
Eve, Joconde et Delila
kvinnan, som för mannen »pekar på uppgiften men
leker med dess lösning» (G. Heiberg), kvinnan, som
af kulturens värden »endast gör sig vapen eller
smycken» (Nietzsche), kvinnan, som blir »mäns bane,
mannaviljans graf», som gör kärleken till det eviga
»syndafallet», följd af »hatet öfver upptäckten att man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
