Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 LIF.S LINJER
blifvit färdig med henne; att hon »varit icke en utan
tusende» (G. Heiberg); ej en mer eller mindre vacker
variation af kvinnokönets eviga tema, utan en musik,
i hvilken han funnit det outtömligas rikedom, det
outgrundligas lockelse, på samma gång som hon skänkt
honom en sinnenas ojämförliga lycka. Ju mer
nu-tidskvinnan får mod till en sinnligt lika väl som en
själfullt rik kärlek, ju mer sammansatt och inom sig
sluten hennes personlighet blir, dess mer skall hon
erhålla denna makt, som nu endast är undantagens
lyckliga företräde.
Man säger kvinnan, att hennes nya kärleks vilja ej
endast har mannens natur utan äfven det nya släktets
välfärd emot sig.
Hon svarar: att den stora kärleken visserligen röjer
ett barnsligt oförstånd inom alla områden för världslig
klokhet, men att den inom sitt eget område — med
alla dess gåtor och uppgifter — är gudomlig vishet,
aningsgåfva, underverkskraft; att det enda, som
be-höfves för att kärleken skall nyskapa släktet, är att
den blir en allt större lifsmakt, genom att människan
i den sätter in allt mera af sin själsmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
