Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kärlekens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
lidanden skola begränsas. De komma att förkorta
den hemliga förlofningen; att afskaffa den offentliga
förlofningen, med bådas faror för känslornas
förtunnande oeh med den senares vanhelgande af kärlekens
enskildhet. Det är intet offentligt, mångårigt
brud-stånd, den unge diktare besjunger, som vittnar att
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider;
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april...
En nordisk ungdom, som ej känner sin själ
samklinga med denna stämning, hans lifsår har förlorat
sin vår — utan att i utbyte vinna en längre sommar.
Ty i lifvet som naturen hämnar sig den för tidiga
värmen. Att fullt upplefva hvarje lifsårtids säregna
skönhet, detta hör till den djupnade förståelsen af
lifvets mening — och denna sanning blir ej mindre
sann därför att en Julia var endast fjorton år! Icke
den tidiga kärlekens, med all annan ojämförliga makt,
har Shakespeare genom henne uppenbarat. Men väl
den ögonblickliga, ödesbestämda, alla hinder
besegrande kärlek, som — lika allsmäktig i hvarje ålder —
dock visar sitt välde otvetydigast, när den drifver två
människor i döden, just då hela det ännu olefda
lif de ha framför sig gör dödstanken mest fylld af
fasa. Endast ett sådant undantag framflyttar
sommarens blomning till våren. Och det är därför icke ur
sin naturs hela nödvändighet, utan genom
öfverbeto-ning af dess ena sida, som många unga nu fått
den meningen, att kärleken förlorar sin eld och renhet
om den väntar tills organismen kan bära dess frukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
