- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
287

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRI SKILSMÄSSA 315

endast vill förälskelse. Om han brukar alla sin själs
härligheter anar hon ej ens när en stämning är på
sin höjd; för henne kan tystnaden aldrig tala; hon
förmår ej vänta på en annans tanke; aldrig hålla ut
under det svårfattliga, och hon skall alltid möta det
sällsynta med mulet oförstående eller munter öfver
-lägsenhet.

Bland sina plastiska verk ur kvinnans och mannens
tragedi, har Gustaf Vigeland särskildt i ett nått en
uttrycksfullhet, ohygglig genom sin enkelhet: en man och
en kvinna hvarandra så nära, att den enas skuldra
berör den andras. Men hvarderas anlete och blickar
riktade åt hvar sitt håll: som vinkelmåttets båda led äro
de förenade vid utgångspunkten — men de linjer, som
från denna utdragas måste till slut divergera i det
oändliga!

Afståndet började kanske öppna sig mellan dem,
när den ena förnam den andras frånvaro då han själf
var som mest närvarande. Eller då den ene kände
kropparna stå mellan själarna, den andre själarna mellan
kropparna. Eller då den ena erfor ofrihet under den
andras andliga eller sinnliga öfvermakt. Eller då den
ene fann att han aldrig kunde röja sitt innersta väsen
utan att detta verkade förstämmande. Sålunda kunna
två, hvar för sig skuldfria, göra hvarandra djupt
ensamma i samma bädd och vid samma bord.
Ingendera ex^håller af den andra hvad hans innersta natur
behöfver — och hvad den ena ger blir endast ett tvång
på den andras natur. Ej en ton i den enas själ är
stämd i samklang med den andras; icke en rörelse i
den enas blod förmår sätta den andras i hänryckning.
Än är det olidliga olikheter, än olidliga likheter som
utgöra plågan; hvardera finner hos den andra »alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free