Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noter - VI. Frihet från moderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTER
395
6) Gabor Falk: Die Frau in der Kunst.
1) Se Das Weib und der Intellectualismus. Oda Ölberg är
tysk doktor men gift i Italien. Ej blott som maka utan äfven
som mor har hon erfarenhetens rätt att bli hörd.
8) Karl Jentsch (Sexualethik, Sexualjustiz, Sexualpolizei)
och hans meningsfrände Siebert (Moral und Sexuelle Hygien) lära
sålunda anse att endast i öfverfolkade land — och med villkor att
grannarna göra detsamma — kan en inskränkning af fruktbarheten bli
gagnande. Doktor S. Stall (hvars bok Äktenskapets etik och hygien
nu i svensk öfversättning utgifvits af biblioteket Puritas) lär vara
motståndare till nymalthusianismen. Däremot lär t. ex. den berömde
tyske nationalekonomen prof. A. Wagner (Agrar- und
Industri-staat) vara anhängare af tvåbarnssystemet. En annan författare (Hans
Ferdy) skrifver om Beschränkung der Kinderzahl als sittliche
Pflicht, medan doktor W. Hellpach i Heidelberg påstår att kvinnan
som mannen skadas af skyddsmedlen, såväl genom deras fysiska
som deras psykiska verkningar; att afhållsamhet för ett par sunda
makar är lika skadlig och att således — oberoende af såväl
etiska som religiösa skäl, dem han alls ej betonar — äfven den
inskränkning, som är förenlig med nationens väl, d. v. s. den till
fyra barn, icke öfverensstämmer med de enskildas välfärd. Doktor
J. Urban’s skrift Die Stimme eines Rufenden in der Wiiste
uppställer de strängaste kraf på äktenskaplig afhållsamhet
Den i Tyskland kände författaren i sociala ämnen, prof. Werner
Sombart, förklarar — med anledning af Lilly Brauns utmärkta
arbete Die Frauenfrage — att hennes optimistiska syn på
kvinnans möjlighet att vara på en gång arbetsmänniska, mor och
intagande kvinna strider mot all rimlighet. Ty släktets
uppehållande kräfver att alla gifta kvinnor mellan 20—40 få ett barn
hvartannnat år; kvinnans intellektuellt aktiva verksamhet skadar
dessutom, menar han som Möbius, det känslofullt-passiva tillstånd
hos henne, som är släktets bästa jordmån; hennes yrkesarbete
slutligen blir för hennes tjusningsmakt lika farligt som
moder-skåpet. Han anser således konflikten olöslig mellan kvinnan som
könsvarelse, som mänsklig personlighet och som skönhetsskapelse.
Slag i slag komma således skrifter för och mot begränsningen af
barnantalet, allt efter olika etiska och nationalekonomiska
synpunkter. Medan den ene t. ex. bevisar Frankrikes snara undergång
genom tvåbarnssystemet, visar den andre på dess rikedom,
arbetskraft och obetydliga emigration såsom detta systems lyckliga följder.
Enhvar vet huru djupt denna fråga sysselsätter Frankrike själf t
och Zolas Fécondité är endast en bland de många skrifter denna
fråga där framkallat. I annan mening än George Sand tog orden,
»har, säger en fransman, äktenskapet blifvit prostitution: nämligen
genom att bli ofruktbart som denna.»
9) Haveloch Ellis har sålunda — som resultatet af en
undersökning om Storbritanniens andliga stormän — funnit att de flesta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
