Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
beror af det skäl Goethe i ett liknande läge angaf: Man
muss die Warheit fort und fort wiederholen weil auch der
Irrthum fort und fort gepredigt wird.
Det är en bekännelsebok, som här lämnas. Icke
bekännelser om lycka-, t-y någon sådan har, i ordets vanliga
mening, aldrig varit min. Icke heller om de sår, lifvet
’gifvit mig och om hvilka jag, med en af Shakespeare’»
skämtare kan säga: att »intet varit djupt som en brunn eller
bredt som en kyrkdörr men de ha varit nog...» Nog att
uppkalla alla själens krafter för att alltjämt — i ordets
fulla mening — förbli bland de lefvande. Och själens
alla krafter uppkallas endast genom religion. Det är
således endast en religionsbekännelse, som här afses. Jag
har kallat min religions föremål med skilda namn. Som
spädt barn steg andaktens första stråle till solens möte.
Som halfvuxen dyrkade jag naturen. Femtonårig stod jag
en tindrande vårdag med vissheten att trons fullhet var Gud
i Kristus. Som ung kvinna förnam jag i »allhelgonalugnets»
soliga frid att dess innehåll endast var Gud. Senare blef
Guds namn_ kärleken. ^Slutligen • - en julottemorgon —
kunde jag vittna: att hans rätta namn var lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
