Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS AFBLOMSTRING
5!)
afskärandet af nafvelsträngen är för det nyfödda barnet.
Intet väsen synes i förstone hjälplösare. Men så träffas
de i början blinda ögonen af en ljusstråle; smärteskriet,
som var de vid luften ovana lungornas första lifsyttring,
tystnar: barnet börjar nära sig af nya lifskällor. Och
sammaledes går det äfven människosjälen, som
ovillkorligt, omedvetet växer så som den aldrig kunnat växa,
innan bandet, som höll den kvar i Gudsgemenskapen,
blef afslitet. Den, som verkligen organiskt genomgått
den nya födelsen till full och fri mänsklighet, kommer
aldrig att behöfva de lägre religiösa föreställningar,
dem man nu hos barnen underhåller, under den
villomeningen att man »intet annat har att ge dem». Ett
helt nytt sätt att andligen vara till, nya känslotoner,
nya lustförnimmelser, nya föreställningsserier, nya
själiska organ och funktioner skola, genom den ofvan
skildrade undervisningen, uppstå. Ja, en återgång till
de gamla föreställningarna vore sedan lika otänkbar,
söm att den en gång födda varelsen åter ingår i
modersskötet. Att man är utsatt för flera faror och
mödor än i. den trygga tillflykt, man lämnat, väcker
dock ingen önskan om en återgång till denna. Intet
är vissare än att en tillvaro utan religiösa känslor
vore förtorkad. Men det stora felslutet är, att
religiositetens källa, som! är inom oss, skulle utsina, emedan
vi vände dess flöde åt nya håll. Det ena stora
religiösa behofvet — det af hjälp för att värna det för
oss väfdefulla — och det andra stora religiösa
behofvet — det att älska, tillbedja, längta, att ställa vår
egen ringhet i samband med en större tillvaro —
intetdera behöfver därigenom förlora sin styrka. Men så
länge evighet och tid, Gud och människa ställas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
