Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSBEGREPPETS OMVANDLING
127
och detta anses fullkomligare i den mån det är lifsfrån-,
vändare, blir för evolutionisten väl icke optimism men
»meliorism» den naturliga riktningen. Så långt ifrån
att han ville släcka viljan till lifvet, söker han stegra
den, och därigenom kommer han lika mycket i strid
med österlandets ideal, det stillastående själsrenandet,
som med det, som synes vara västerlandets: det
arbets-hetsiga själsmördandet. Han söker ett tredje och högre
tillstånd: enheten af ett verkande, som
samtidigt främjar ett högre varande, ett
varande, som städse framkallar ett högre
verkande.
Men när buddhisten, utan gudstro eller personligt
odödlighetshopp, mäktar det svåraste af allt, att släcka
lifsviljan, då finns ingen själslig omöjlighet i den
tanken, att evolutionisten, ehuru i saknad af gudstro och
personligt odödlighetshopp, skall lyckas rena och rikta
lifsviljan. Man får redan en bekräftelse på detta
antagande, när man — hos de handlingsglada folken i
Bortre Indien, Kina och Japan — finner att en, på
det jordiska lifvets förhållanden och förnuftets
slutledningar grundad, sedelära skänker dem den sedliga
styrka, man i Europa anser omöjlig att hämta ur så
»låga» handlingsmotiv!
Europas gudstroende söka värna sig med
påståendet, att en Konfutses »jordbundna nyttighetslära»
endast kan tillfredsställa den gula rasens trånga och
tunna själar.
Denna »bikupans religion» har dock åstadkommit,
att dess flesta bekännare handla efter vissheten: att
»om en människa lefver i sysslolöshet, dör en annan
af svält». Så långt har ännu icke kristendomen fört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
