Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSBEGREPPETS OMVANDLING
149
liga utsikter tillbaka som framåt; stolt att ingen nåd
behöfva, ödmjuk af sin skuld till förtiden,
ansvarsglad genom sin del i framtiden.
IX.
Men den gudstroende, som ju ej kunnat upplefva
denna frid och fröjd, möter alltjämt den gudlöse med
det gamla sköna ordet: människans hjärta är skapadt
för Gud och är därför oroligt, innan det hvilar i Gud.
Den gudlöse svarar: människans hjärta vill skapa
Gud och är därför oroligt, innan det börjat detta
sitt verk.
Den gudstroende säger: den erfarenhet, min själ
äger om Gud, drifver mig att bekänna honom såsom
den varande.
Den gudlöse svarar: hvad din mun bekänner om
Gud, kan endast säga mig hvad han icke är.
Den gudstroende säger: mitt förnuft fordrar Gud
ofvan jordelifvet för att förstå dess mening.
Den gudlöse svarar: mitt förnuft har i förnekandet
af en Gud utom jorden funnit den fasta punkt, från
hvilken jordelifvet skall kunna lyftas.
Den gudstroende säger: min vilja blir verksam
endast när Gud står som orsak och mål för all
jordisk sträfvan.
Den gudlöse svarar: Äfven jag erfor en gång
salighet i vissheten att »toge jag än morgonrodnadens
vingar och blefve ytterst i hafvet», skulle jag där möta
Gud. Men nu »är den Gud, jag ej tror på, för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
