- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
154

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

LIFSLINJER

Gud kunde man icke bedraga; först när hela själen
låg klar och öppen, ville Gud där verka sitt verk.
Det fordras ett utomordentligt allvar för att tvinga
sig själf till samma redlighet inför sig
själf. Men detta allvar är icke ouppnåeligt. Och
i denna stund är det hvad de nya människorna bäst
af allt behöfva för att, jämsides med de gudstroende,
kunna vittna om sin tro. Ty här är ju icke fråga
om de otaliga usla gudstroende, dem ej ens Guds
»hämnande rättfärdighet», helvetespinan eller
himlafrö j den kunna afhålla från laster och lågheter. Här talas
endast om gudstron som verkligt lifsstegrande makt.
Hvarje psykologiskt tänkande måste då inse särskildt
bönens utomordentliga betydelse för upparbetandet af
själsmakten. Endast genom att släkte efter släkte af
hela sin själ bedt bönen »fräls oss ifrån ondo», har
den kraftsamling blifvit möjlig, hvarigenom den
lifs-troende nu kan sätta in hela sin själ på att frälsa sig
själf och världen från det onda. Men bönen
medförde alltid dèn faran, att liten till Guds hjälp
omedvetet glappade den egna vaksamheten, medan — under
i öfrigt lika själsart — själfhänvändningen medför en
vissare seger (1).

När Huxley för en del år sedan föreslog sitt
böneenvig, glömde han bönens psyko-fysiska inverkan
på de sjuka liksom på deras sköterskor och dessas
sålunda inträdande växelverkan på hvarandra. Det
kunde därför mycket väl ha händt, att de bedjande
blifvet fortare friska (2). Hos nutidens lifstroende finns
i tron på lifvets eget värde en så lidelsefull vilja till
lifvet — förenad med ett så lugnt dödismod — att
denna tro år från år hållit döende vid lif. Lifsviljan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free