Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
vånda, erfara denna slags likgiltighet; detta kan endast
den hvilken fått sina tankar som hittebarn.
De yttersta motsatserna i vår tid äro katolicismen
— den följdriktiga tron på människans vanmakt i en
tvådelad värld — och monismen, den följdriktiga tron
på människans makt inom en enhetlig. Mellan dem
kommer därför sannolikt det slutliga religionskriget
att föras. (2).
*
De nu lefvande ha själfva kunnat taga del i den
»lifvets stora festdag, då det inre ögat öppnar sig för all
tings enhet, då man erkänner lagens allestädesnärvaro
och inser: att det som är måste vara». (Emerson.)
Men så sömniga äro människosjälar, att i stället
för att jubla öfver att nu lefva, öfver att hvarje dag
ger nyvinningar för lifvets utforskande och höjande
— vinningar, som åt alla håll öppna oändliga utsikter
— kinka de likt lättingar mot morgonljuset, som nödgar
dem själfva att stiga upp och arbeta! Ja, ej nog
härmed. Emedan vetenskapen, som står med
händerna fulla af nya gåfvor, ej samtidigt brukar dem
att lösa världsknuten, förklarar man vetenskapen
bankrutt och tar sig däraf anledning att — själf bli ett
vrak! De, som nu skylla sin. egen undergång på
vetenskapen, torde ej ana huru de därmed vittna om sin
andliga fattigdom. Lika litet ana de, hvilka beklaga
sig öfver andras meningstryck, huru de därmed blotta
sin egen svaghet. Den starke får hvarken tidsanden
eller någon människas ande — vore det så den största
— till sin herre och mästare eller förförare och
fördärfvare (3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0224.html
