Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
I.IFS LINJER
inse: att tanken ensam; ger svaga känslobetoningar;
att först när känslan hunnit bli så stark, att den
bestämmer handlandet, kan detta i sin ordning fördjupa
känslorna. Men känslorna bli starka endast när vissa
intryck och vanor väcka och återväcka dem; när de
vårdas och när de vördas. Att sålunda utveckla
känslorna, detta har varit kristendomens uppgift i och
för själens evolution och den måste äfven varda
lifstrons.
V.
Att väcka, frälsa, helga, förena — detta är städse
religionens väsen. Där denna verkan ej visar sig,
finnes icke längre — eller finnes ännu ej — religion.
Långsamt har den nya fromheten arbetat sig fram
inom de stora kulturfolken. För den nya tron sora
de nya tankarna står mänskligheten närmast i skuld
hos engelsmännens verklighetssinne och
forskningsifver, ehuru deras antiradikala och ologiska
lynnesart äfven på detta område gjort dem till mästare
i kompromissen. I skuld äfven till fransmännen för
deras tankeklarhet, deras oförfärade och följdriktiga
radikalism, ehuru ensidigheten i deras formella och
abstrakta anläggning föranledt dem till förenklanden,
som varit förhastanden. I skuld hos tyskarna för deras
grundlighet och innerlighet, ehuru dessa egenskaper
medföra faran att stanna i oklarhet eller slappas i
stämningsrus. I skuld hos den slaviska anden för dess
själsmakt, dess förfinade andliga uthållighet, dess vidd
— egenskaper hvarförutan den nya religionen ej blir
till och som återfinnas i alla själar, där den blir till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
