Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
I.IFS LINJER
äga ett allt mer växande och verkligt värde. Och vi
kunde ej tro på dem, om vi ej samman med andra
arbetade för dem och, när så kräfdes, offrade oss
för dem. Intet belyser detta bättre än vårt förhållande
till något vårt skapande redan i nuet. »Drömmen,
planen, utkastet till vårt verk äro lika värdefulla för oss
själfva som verket, då detta är fullbordadt; ja de äro
lika oumbärliga för detta verk som det
slutliga utförandet. Men man skulle ej finna
värde i utkastet, om man ej hoppades, att detta en
gång skulle blifva verklighet.» (R. Bergh.)
Det är med ett ord vårt eget själiska behof
i detta nu, som kommer oss att dana den
framtidsbild, hvilken tillfredsställer behofvet. De, som drömma
denna framtidsbild, drömma visserligen endast såsom
modern om det ofödda barnet. Verkligheten innebär
många obestämda möjligheter. Men barnet kommer
dock i en form liknande den, hvari det af henne
drömdes.
I samband med förtid och framtid blir äfven nuet
fullt af betydelse, men allt sorglöst »lefvande endast
för dagen» blir omöjligt. Ty behofvet af samband
tillbaka, och framåt, så långt våra tankar nå, är ett af
de nya, genom evolutionismen danade själstillstånd,
hvars tillväxt är vår tids mest löftesrika drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
