Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
I.IFS LINJER
intet af lifvets lycka och dock fyllas af glad andakt,
när man i sin egen, mot ljuset lyftade hand ser det
blod, som under årmillioner rullat genom släktenas
ådror för att slutligen, rullande genom mina, gifva
mig del i de lefvandes värld. Då vet du, att man
kan vara af ödet plundrad och dock tacksam öfver
att känna värmen af solens sken, glädjen af färgers
fägring, saligheten af toners välljud, af ett anletes
linjer, af en själs skönhet.
Men känner du allt detta, då tillhör du äfven de
öfvervinnande, de, för hvilka icke vetandet om lifvets
mening men själfva varandet är denna mening,
varandet i växlande former från evighet till evighet. Då
vet du äfven, att det enda, vi i denna lifsform äga af
makt, det är att stegra vår egen varelse till det högsta
mått af klarhet, renhet och uthållighet i den
själston, som är vår egen, vissa att lifvet är en stor symfoni,
där hvarje ton är oumbärlig för musiken, ehuru
»tonerna clö i den».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
