Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 I.IFS LINJER
mentets pröfning; detta skall under hela lästerminen vara tydligt
anslaget i hvarje klassrum. Hvarje lärjunge kan af sina
föräldrar befrias från deltagande i all andaktsöfning eller
religionsundervisning, utan att detta på något sätt inverkar på hans
ställning till skolan.»
Amerika och Japan, Frankrike och Holland umbära all
religionsundervisning i sina skolor. Det torde icke
vara för högt tänkt om vårt folk, att vi nu i skolan skulle kunna
umbära re.ligionstvångl
I Holland öppnas skolsalen på afton — belysning
lämnas äfven afgiftsfritt — till den grupp barn, som anmäles
i och för en af föräldrarna ordnad undervisning. Men som
allmogen och arbetarna ofta ej bry sig om att bekosta en sådan,
växa barnen ej sällan upp i den gröfsta okunnighet om all
religion. Det är denna fara, den religionshistoriska
undervisningen bör aflägsna. Det förblefve ju alltjämt hemmens rätt att
anordna kristendom s-undervisning genom af dem valda
lärare. Undervisning i den lutherska läran — med eller utan
katekes — blefve då antagligen prästernas sak fore som vid
konfirmationen, hvilken endast borde behålla sin religiösa men
förlora all, på borgerliga områden verkande, betydelse.
Det i närvarande stund rättvisa förverkligandet af
den religionsfrihet, Sverige ännu endast har på papperet, vore:
a 11 barnens namngifning — liksom församlingsmedlemmarnas
vigsel och begrafning — blefve borgerliga handlingar, som —
jämte den till dem hörande statistiken — sköttes af en
kommunalt lönad borgerlig ämbetsman, medan det prästerliga
deltagandet i dessa handlingar blefve hvars och ens ensak att
skaffa sig; att enhvar erhöll ovillkorlig frihet att utgå ur
statskyrkan och därmed att befrias från all del i prästernas
aflöning samt prästboställets och kyrkans underhåll eller
nybyggnad men därigenom äfven förlorade sin rösträtt vid prästval
och andra kyrkliga angelägenheter; att alla myndiga män
och kvinnor, som kvarstå i statskyrkan, med hvar sin röst
bland de, öfver hela riket fritt sökta eller sökande, valde sin
präst. Men detta första val borde endast gälla för tio år,
hvarefter det måste förnyas. Ett omval blef sedan bestående
i tjugufem år. Prästen finge på landet behålla bostället men
i öfrigt få sin, öfver hela riket efter samma grunder, fastställda
lön af de i statskyrkan kvarstående församlingsmedlemmarna;
dock så, att husbonden på ett gods — äfven om han själf
utgått ur statskyrkan — borde bestrida sina underhafvandes
själavård — lika väl som deras läkarvård — enligt enskild
öfverenskommelse med prästen. Efter trettiofem tjänsteår borde
prästen af staten pensioneras, såvida ej församlingen själf
begärde uppskof.
En sådan anordning skulle trygga prästens fortfarande
möjlighet att i anda och kraft vara folkuppfostrare och ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
