Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
LIFSIJNJER
värde ej kunna jämföras med den kraftspänning, som
skall inträda när vilja och verkande, intressen och
ideer riktas på en sådan utjämning af de mellanfolkliga
stridsorsakerna, att »krigets spelrum bli allt mindre och
slutligen måste upphöra, emedan friktionsytorna bli
allt färre». I trots af att pliktidealisterna alltjämt kalla
»fredsdrömmen» ett utslag af tidens själfviska
lyckolära, vinner drömmen i styrka med hvarje till
lyckoläran omvänd värnepliktig! Ty när — inom alla folk
— dessa senare ej längre för de maktägandes intressen
vilja låta sina hjärnor trasas sönder å slagfälten, utan.
göra sina egna lifs- och lyckokraf till
fäderneslandets, då — och först då — blir kriget
otänkbart. Icke af fredskongresser således, endast af
den växande lifsviljan kunna vi hoppas krigens slutliga
afskaffande. Enligt lyckobegreppet bli de onödiga
lidanden, maktägarna ådraga de öfriga det stora
sam-hällsbrottet. Ty de lidanden, som följa med naturens
stora förlopp, kunna få en lifsstegrande verkan. Men
de lidanden, människor vålla människor, medföra —
så snart spänningen att upphäfva dem visar sig lönlös
— ett ovillkorligt nedåtgående. Huru t. ex. uppbyggdes
ej världen för några år sedan, af det folk, som med
bonden. Paavos styrka enigt mötte den frost och flod,
som härjade dess fält! Men endast ett par år senare
bevittnade man äfven där, hur lågsinnet följer våldets
spår som schakalen lejonets!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
