Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PI.IKTEN TILL LYCKA
.323
mellan samhällets och de enskildes ideal frigör de
senares längtan. Men samhällsidealet är aldrig annat
än ett medeltal af allas idealism och detta medeltal
stiger endast i den mån, de enskilda hos sig utveckla
nya ideal.
Icke lycka mot lidande således, utan högre
former af lycka och lidande mot lägre former — detta
är »radikalismen» lyckolära. Dess mål kan anges med
ett enda ord, ifall man brukar ordet i dess största
mening, ordet humanism.
V.
Humanism är icke humanitet. Humanismen var
en gång — och är ännu i sin djupaste mening —
människans höghetsförklaring inom jordelifvet, hennes
rättighetsförklaring i fråga om att bruka detta såsom
själfändamål.
Humaniteten har inneburit människans
mänskliggörande i mer inskränkt mening. Och som dess
verksamhet därvid främst riktat sig mot all den omänskliga
grymhet, hvarmed människor behandlat människor
eller djur, har denna verksamhet blifvit förblandad med
fruktan för lidandet. I vår tid finns ett visst skäl
för denna anklagelse, emedan humaniteten nu till
och med yrkar att människan bör afstå från sin
rätt att bruka den öfriga naturen för människolifvets
stegring, då detta bruk medför lidande för andra
varelser. Men en sådan humanitet utmynnar följdriktigt
i förintelsevilja. Människan blef människa under
öfver-vinnandet af de henne omgifvande hämningarna i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
