- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
353

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

353

lur kärleken att kunna visa sin inverkan och en ökacl
vakenhet för denna inverkan, där man iakttar
ärftlig-11 c lens inflytande.

Att vinna en allt klarare insikt i de föreningar,
förfädrens anlag ingå hos barnen; att sålunda närma
sig möjligheten att uppställa vissa lagar för ett allsidigt
lifsstegran.de urval; att småningom göra dessa lagar
sedligt förbindande — så att urvalet kommer att
befästa de yppersta, men utrota de sämsta egenskaperna
detta är ju evolutionismens framtidsmål. Och äfven
den, om den enhetliga kärlekens vikt såsom
evolutionsfaktor djupast förvissade, ’ måste säga sig: att,
enär den lifvets rörelse, som ur tvenne celler och
tvenne cellsjälar danar vår sammansatta psykofysiska
varelse — och därmed hela mångfalden af
äktenskapliga former och erotiska ideal — endast är det
tillsvidare sista skedet af en evolution, som behöft
år-millioner, då måste äfven många andra faktorer
medverka. Och dem få vi icke, genom idealistisk
fanatism, lämna ur räkningen för den fortsatta
evolutionen. Men genom vissheten att hela den tidigare
evolutionen ägt rum utan någon i förväg fastslagen
erotisk ideal-typ, öfvertygas man om att kärleken
alltjämt skall fortsätta att af könsförhållandets nuvarande
kaos dana ett kosmos, utan att den ideal-typ, vi nu
börja ana, behöfver påtvingas det närvarande
såsom etisk norm.

Såväl de, som mena att man kan öfverlåta allt
åt naturens instinkt och de tillfredsställda sinnena
som de, hvilka mena att man kan öfverlåta allt åt. den
oss inneboende gudomliga instinkten för det rätta och
goda, de glömma båda: att människans egen ideal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free