- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
410

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

sidigt förstora, förstärka, fördjupa hvarandra. Det
sker så, att alla uppgå i ett nytt högre tillstånd, en
enhet, inom hvilken tanke, vilja och inbillning äfven
bli känslor, känslorna äfven tanke, vilja och
inbillning. Växelverkan dem emellan sker genom en
egenart, som ej kan bestämmas. Den kunde kallas värme,
ty den vidgar alla förmögenheter och gör dem rörliga.
Men den är mer. Hvarje försök att begripa den blir
endast att begränsa den. Denna egenart är oåtkomlig,
och man måste stanna vid det enkla påståendet: att
den är det fluidum, som förenar själsförmögenheterna
såsom plasman blodkropparna.

Det finns geniala människor liksom, inskränkta
människor, hvilka i lika grad sakna detta själiska
fluidum. Ingen lefnadskonst kan göra dem själfulla;
de förbli — trots all kultur — ur stånd till den
själsrörelsernas enhetlighet, som är själfullhetens villkor.

Näst denna enhetliga läggning är väsentliga
villkoret för själfullhet att själen äger lifsvilja; att den i
kampen för sin tillvaro är rustad med styrka nog att
skaffa sig sitt lifsuppehälle och stegra sina lifsvillkor.
Den, som klagar att hans själ dör i brist på »något
att lefva af», visar att hans egen själsmakt är ringa.
Och som detta ännu är fallet hos de flesta människor,
får man — efter ungdomstiden — se dem förtappade
i själlös njutnings- eller vinninglust, äre-, eller
arbetslust, nyttighets- eller pliktlust. De äro dock samma
människor, som en gång i sitt lifs pingst, i de stora
känslornas tid, stodo som hvitblommande löften om
ett fruktbart lif. Dessa människor ha sedan dess kanske
vunnit hela världen, kanske äfven förlorat den: men
i hvardera fallet stod afgörelsen utanför deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free