- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
469

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET

469

själ. Vår inbillning försjunker i de kosmiska förloppen,
där nebulosor förtätas till solar och solvärme omsättes
i cellerna; där ur amöban människan blef till,
människan, som i sitt embryoskede åter genomgår släktets
utveckling och i sin embryonella substans innesluter
millioner erfarenheter och anlag. Inför dessa
evighetsutsikter, inför denna världens oändlighet och lifvets
mångfald, bli våra forna, största odödlighetstankar
små. Mitt lif är ett helt af otaliga små öfvergångar,
små rörelser. Mitt medvetande om mitt lif är detsamma,
detta medvetande som en skrämsel släcker för stunden,
ett slag för alltid, detta medvetande hvars längd — i
förhållande till evigheten — måste beräknas som
längden af myggans lifsdag i förhållande till människolifvet.
Och det är med detta sitt medvetande, med denna
darrande, bräckliga vinge människan menar sig kunna
genomila evigheten, kunna mellan milliarder rullande
solar nå fram till varandets väsen och af detta sluta
till sitt eget!

Lifvet som mysterium blir för den själ, som
verkligen lefver i oändlighetens, utvecklingens, evighetens,
oförstörbarhetens tankar, ett alldeles annat begrepp än
för hennes fäder. Hennes hjärta kallnar inför de löften,
som kommo deras att vidga sig och hennes hjärta
vidgas af de tankar, som kommo deras att stelna
af fasa.

Medan odödligheten i kristlig mening betyder
andens tillvaro i evighet — innan kroppen danades
och sedan den är upplöst — ser evolutionismen själen
uppstå och, från i början knappt skönjbara rörelser,
stiga till hvad den nu är. När och hvar börjar dess
förmåga att vara till i evighet? På denna fråga har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free