Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 LIFS LINJER
oclx märg, den ton och färg — den verklighet med ett
ord — som i båda fallen ligger bakom abstraktionerna,
kan tänkandet endast nalkas som den i kolmörkret
trefvande nalkas ett landskap. Vår framtidsuppgift
är att så vidt möjligt befria oss från alla dessa — ur
våra naturliga föreställningar abstraherade — begrepp
och motsatser, befria oss så grundligt, att de ej endast
svinna ur tanken utan, i djupare mening, äfven ur
själfva känslan och förnimmandet. Då så skett,
kommer man icke längre att om den döde bruka sådana
ord som att han slutat eller fått ro eller är hemgången
eller är hos Gud. Vi skola tala om förnyelse, icke
om förgängelse; vi skola se omvandling, där man nu
ser »förvandling». Ej upp till himlen men ut i
världsalltet skola våra tankar då följa våra kära. Och äfven
om de våldsamt ryckas ur vår åsyn, torde vi ej tala
om naturens grymma förstörelse. Ty vi veta att
naturen aldrig förstör, endast nyskapar. En gång blir
denna visshet tröst. Vi kunna kanske då stilla hjärtat
i känslan att våra älskade döda såsom kostliga smycken
smältas om i lifvets verkstad.
II.
Alltsedan människor började tänka öfver
tänkandet, hafva de frågat: hvad och hvar är själen?
Hellenen stannade inför denna fråga århundraden före
Kristus, som ej stannade inför den; medeltiden ledde
bort från forskningen om själen till grubblet öfver
den. Nutiden har i vetandet om själslifvets organ och
verkningar på årtionden nått längre, än man förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
