Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET
483
III.
Forntidens odödlighetstro var i själfva verket
lifsvilja, den heta viljan att i all evighet njuta hvad man
jordiskt skattat högst. För hellenerna, med deras
visshet om lifvets värde i lidande som lust, blef
dödsriket med naturnödvändighet endast en skuggvärld och
Achilles var hellre tiggare på jorden än konung i
Hades. Vissheten om döden ingaf hellenen en ångest,
han genom reningar och mysterier sökte stilla. I den
blomma, den helleniska fantasien lät växa på
underjordens ängar, asphodelen, diktade den kanske
omedvetet en sinnebild för sin egen outrotliga lifsvilja —
asphodelen, som mellan kalkstenshällar skaffar rum
för sin sega, slanka stängel, hvilken synes rodna af rikt
blod, där den, hög och rak, bär sina hvita
blomsterstjärnor. Och när i södern — på alla själars dag —
vid aftonhimlens brand lamporna slå ut sina lågor bland
cypresserna, då synas äfven dessa lågor vara
sinnebilder af den varma, ljusa lifsvilja, som släkte efter
släkte brunnit i dessa folks blod. Där brusar alltjämt
något af antikens glädje i varandet, emedan där finnes
mer jämvikt mellan lifskrafven och möjligheten att
tillfredsställa dem, mellan lifskraften och möjligheten att
bruka den. Men äfven under hårdare villkor näres
krafvet på en personlig odödlighet först och främst ur
känslan af lifsfullhet, den känsla för hvilken
förintelsetanken synes omöjlig. Öfverallt är
fullblodsmänniskans rasmärke hennes omättlighet. Hon lider af
den juni, som endast ger henne ett, par syrenbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
