- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
499

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET

499

bli verkligheter, så låta de sig numera ej så lätt stillas
— hvarken för sin egen eller andras räkning — när
de inse att jordelifvet är vårt enda varande i det
mänskliga medvetenhetstillståndet; att här hafva
vi blifvit hvad vi h ä r äro, och hvad vi här äro,
detta. bli. vi aldrig mera. Som människan endast har ett
visst mått af själskraft, måste — med psykologisk
nödvändighet — de känslor, som strömmat till himlen, ha
lämnat jorden torr. Lifvet måste förlora sin höghet,
när det anses som ett fängelse, hvars port upplåtes med
döden; när människans stora utsikter ligga på andra
sidan grafven; när hon här i tiden endast är »det
höstliga kornet som jordas», medan hon i himlen blir
»sommarens gyllene gröda», såsom det heter i
kristenhetens skönaste dödspsalm.

Huru vidt, huru väldigt, huru spännande blir
däremot icke jordelifvet, när man, som redan i ett annat
sammanhang framhållits, inser, att vår enda möjlighet
att lefva för evigheten är att inom jordelifvet stegra
vårt jag och vårt släkte!

Huru liten är ej den lokomotivförarsyn på tillvaron
enligt hvilken mänskligheten ej skulle röra sig framåt,
om den ej vore viss om, hvilken station den skulle
uppnå! Huru mycket större är det icke att lugnt följa
den hemlighetsfulla flyttfågelsdrift, som leder oss att
oaflåtligt söka de bästa villkoren för vår mänskliga
tillvaro; den drift, som gjort oss allt mer väljande
och vissa i fråga om dessa villkor; den drift, som
kommit vår själ att alltjämt stiga och sålunda känna
en allt bärigare luft under sina vingar!

En Gud kunde ej gagna mänskligheten högre, än
om han nu sänkte evighetstanken i en tusenårig sömn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free