- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
510

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510

därmed faller äfven talet om odödlighetshoppets
allmängiltighet.

Hur ytliga alla sådana vida bestämningar blifva
bevisas bäst däraf, att samma människa under en
tid af sitt lif kan finna odödlighetstron lika oumbärlig
som en annan tid umbärlig. Ja, en människa, som
kunnat vara så lidelsefullt viss om sin egen odödlighet
att, om den så ej fanns för någon, annan, för henne
skulle den finnas: hon skulle söka den genom alla
helveten; hon skulle slita den till sig ur Guds eget
hjärta — samma människa kan omfatta
förintelsehoppet som sitt enda återstående. Samma människa,
som i vissheten om tvenne sammansmälta själars enhet
genom alla evigheter ägt den erotiska kärlekens högsta
salighet, kan erfara sådana lidanden genom kärleken,
att de göra tanken att denna endast är jordisk till
hennes tröst!

Ett är visst: den syn på lifvet, som föder den
stora stillheten inför evigheten, denna kan ingen —
en gång odödlighetstroende — taga utan att den varder
honom gifven. Gifven af lifvet själft, möda efter möda,
tvifvel efter tvifvel, tanke efter tanke, sorg efter sorg.

Sorgen, döden — de äro i ungdomen endast mörka
ord, som glida mellan våra läppar likt svarta
rad-bandspärlor mellan nunnefingrar. Så upplefva vi att
våra drömmar brista eller att lifvet visar sig
grymmare i sitt sätt att uppfylla, än i att krossa dem. Så
upplefva vi döden för de känslor eller fruktlösheten
hos de verk, som gjorde lifvet värdt att lefvas. Så
upplefva vi den lekamliga döden för dem vi älska. Och
ofta som en grym motsats till hvad lifvet varit, som
ett våldsamt inbrott i en stor lifsmöjlighet — ty de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free