- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
513

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EVIGHET ELI.ER ODÖDLIGHET

513

af rent välbefinnande i det goda, än livad den äger,
som gör det ur evigbetens synpunkt; låt vara ur den
högre synpunkt, där frågorna om mål och mening —
icke de om lön och straff — göra sig gällande.
Kristendomens odödlighetstro blef den väldiga
drifkraften för sedligheten genom vissheten om evig lön
och evigt straff. Och ännu helgar den kristne sitt
jordelif i hoppet att, efter detsamma, på ett
fullkomligare sätt få del af Guds verk och hvila. Teosofen,
med sitt sköna karmabegrepp, helgar sig på jorden,
viss att sålunda nå högre lifsformer bortom
jorde-lifvet. Lifstron åter kräfver af människan, att hon
skall ge lifvet mening utan att äga någonderas
förvissning. Denna ståndpunkt är på en gång stoltare
och ödmjukare, mer själfhärlig och mer osjälfvisk än
båda de andra.

Ja, den ende i fullaste mening sedlige är den,
som är det, utan personlig odödlighetstro. Han står i
fråga om själens värde så mycket högre än alla andra,
att, o m det odödliga lif han nekar, dock skulle finnas,
då måste hans själstillstånd göra honom
framför alla andra färdig för och värdig
till detsamma. I synnerhet framför clem, som
be-känt denna odödlighet utan att ens söka nå ett minsta
mått af själfullhet. Ty finns det en fläkt af förnuft
i odödlighetstron, clå måste vår odödlighet bero af vår
andes storhet, icke af våra stora påståenden; af vårt
väsens verklighet, icke af våra växlande meningar;
af vårt lefvandes art, icke af våra dödstankars!

Dem, som påstå att människan utan
odödlighetshopp ingen förnuftig anledning äger till sin själffostran
inom jordelifvet, kan man svara:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free